Utanför började våren, här inne stod luften helt still
De säger det kommer med åren, det kommer med allt som har hänt
De ringer in tiden med slagverk, då klockorna slutat att slå
Och nere vid gamla IP, slåss de om vem som har rätt
Är det vanligt att det blir så när man kommer hit ut?
Är det vanligt att man blir sån, men sån blev aldrig du
Jag minns dig...
(allting är över, slut & passé), jag gömde mig bakom dörrar som låstes till slut, det var min väg ut...
Mitt hjärta det klappar för ensta, en hållplats jag aldrig har glömt
Och människorna som bor här, de vet att just ingenting hänt
men nere vid tågstationen, där väntar de varje dag
På att någonting ska ta dem tillbaka, till det dem egentligen var
Jag har slutat med att vänta, på att någon ska tala till mig
Jag har slutat med att vänta, som jag väntade på dig
Jag minns dig...
(allting är över, slut & passé), jag gömde mig bakom dörrar som låstes till slut, det var min väg ut...
vi göms bakom dörrar och murar till slut, men muren har rivits och dörren har slagits itu...
jag ska aldrig, jag ska aldrig, jag ska aldrig komma hit ut och bli som förut..