Stefan - Ett med hjärtslagen
En lom som skrek långt borta där i fjärran
Som om träsket hade blivit den för trång
Det var en korp som satte vilandes i trädet
Som om flykten hade blivit den för lång
Det var augustinatt och luften var som dunbolst
Det var så fuktigt, det var svårt att andas in
Som lukt av fuktig mossa sött och syrlig
Det hörs en andning, det måste vara min
Månljust som om det var mitt på dagen
Kontraster som om man skurit dom med kniv
Ångan ligger knähög över marken
Tyst men ändå sprudlande av liv
Blöta röda berg som bryter mossan
Havet hör man dånande på håll
Ljuset som klär av dig in på skinnet
Här så kan du släppa all kontroll
Refr;
Jag känner varma vindar som sköljer mot mig med doft från havet som brusar stillsamt
En urtidsro som ett med hjärtslagen, trollbinder mig som en lek
En spindelväv som gnistrar över stigen
En flugsvamp med sin klibbiga textur
Ett äggskal som har lagt sig över snåren
En uggla som har gett sig ut på tur