En låt om att lämna en kär vän...
På vår hemliga plats, en bortglömd gård i Kalmar
hade vi sett för ett farväl.
Du skulle flytta upp till Stockholm, jag skulle stanna kvar i stan
kan undra vad som höll mig kvar
Och du såg att jag var orolig så du log mot mig och sa
"Du kommer alltid va min vän,
och om allting skulle brista kan vi ses här i den
hemliga trädgården igen"
Och vinden lekte sina lekar, i lönnarna omkring oss
blåste löven hit och dit
åh denna platsen var så tidlös, om ingenting förändrats
sen den dan vi hitta hit.
Visst vi hade haft det stökigt, kanske mer än vi förstod
så mycket oro som vi känt
men när allting blev för mycket kunde vi ses här i den
hemliga trädgården igen.
Och du tittade på klockan, du måste sticka, du var sen
du skulle träffa nån vid tolv
Så efter kramar och ett löfte att vi snart nog skulle ses
gick vi två åt skilda håll
Och jag såg dig när du gick, så mycket starkare än mig
jag skulle sakna dig min vän.
För det skulle dröja länge tills vi sågs i den
hemliga trädgården igen